Du säger att jag betyder någonting för dig.
Jag litar ju på dig. Jag tar åt mig varje ord du säger, varje rörelse du gör.
Du är som en bror till mig.
Du har verkligen hjälpt mig genom mycket.
Men vad har jag egentligen betytt för dig?
Inte ett skit.
Det är inte det som är det värsta, men att jag får höra det från någon annan, bakom din rygg. Det svider, det svider jävligt mkt.
Men nu står du där ensam kvar.
Hoppas du gör såhär mot dina vänner som "betyder så jävla mycket" för dig också.
Då är du inte lika kaxig längre va? Då ångrar du allting du har gjort.
Jag kommer sakna dig, men jag har andra.
Men det kommer däremot inte du ha länge till.