Hörde en föreläsning av elever som har varit på studieresa i koncentrationsläger i Auschwitch i Polen. Föreläsningen berörde mig väldigt mycket, lika mycket som en föreläsning jag har hört om samma ämne tidigare. Varje gång blir jag förstummad när jag hör beskrivet hur det ser ut, vilken miljö de befann sig i, när jag detaljerat hör hur förintelsen gick till. Det är som att någon slår mig hårt i magen och sätter någonting i halsen som täpper igen strupen på mig, jag mår illa när jag hör det. Jag kan inte förstå att det verkligen har hänt. Det känns så overkligt, det var vanliga människor som pga sin tro eller sitt icke-"normala" utseende blev samlade i grupper, blev inlåsta i rum och sedan gasade till döds. Jag kan verkligen inte förstå det, och det gör mig så frustrerad.
             Jag brukar ofta påstå att våran värld idag är hemsk, att de tragedier såsom krig, våldtäkter, kvinnomisshandel etc är bland det hemskaste vi har. Men när man ser tillbaka och jämför med de hemska åren i Polen och Tyskland 1933 - 1945 så är dagens värld rena rama paradiset. Jag anser inte att världen är en bra plats, att vi har det bra och kan leva våra liv fullt ut.  Men jämfört med de hemska förekommanden som jag ägnar det här inlägget åt är våran värld nästintill ett paradis.
             Att någon ens kom på tanken att samla in en folkgrupp samt andra "annorlunda" människor från alla hörn och kanter för att senare mörda dem känns så overkligt. Jag kan itne förstå att någon har varit såpass sjukt maktgalen att man kan agera på det sättet.
             Ett fält, eller äng som idag ser ut som vilken blomstrande äng som helst, man blir nästan glad av att titta på bilden, ända tills man läser historien om den. Den 3 november 1943 höll man "skördefest" på fältet som ligger i Majdanek. Vid den tiden var fältet upptrampat och lerigt, himlen var grå och dyster av rök som kom från brända människokroppar. Stora massgravar hade grävts och cirka 20.000 judar valdes ut,som i tur och ordning fick ställa eller sätta sig på kanterna av massgravarna. Bakom dem hade kulsprutor radats upp och snart kände de skotten i ryggen.
             20.000 människor. Det är ungefär lika mycket som en medelstor kommun i Sverige, jag kan inte förstå. Det är så overkligt. Det gör mig så frustrerad.

Vi är skyldiga att låta överlevernas historier leva kvar, vi måste informera människor om denna händelse. Det är en av de största trageriderna i världshistorien och vi är skyldiga att informera varandra om det här.